whenlovehitsyou

Jag stod lutad mot bilen och väntade på pappa som höll på att packa upp någon musikutrustning och massa sladdar som skulle användas. Det var dags för min allra första jobbdag. Jag tog några djupa andetag där jag stod och försökte koncentrera mig på att le och se glad ut, trots att jag bara ville dö av nervositet inombords.

Vi kom in till en sal som liknade en mysig samlingsplats. Här fanns bord och stolar, och i hörnet stod en halvsunkig soffgrupp med en TV framför. I andra hörnet stod ett bord serverat med massa fikabröd som man kunde ta om man ville. Cupcakes, chokladbollar, cheesecake, äppelpaj, hallonpaj, kaffe, te, saft och läsk. De hade allt man kunde önska sig, tänkte jag och log belåtet för mig själv.

Pappa bad mig att slå mig ned i soffgruppen och vänta medan han själv  lämnade musikutrustingen vid stora scenen.

Jag satt där och blev med tiden allt mer nervös. Jag började diskret bita på naglarna. Det var en dålig vana som jag hade haft så länge jag kunde minnas. Egentligen fanns det inget att vara nervös för, men känslan av att inte ha en aning om vad som väntar är läskig och jag hade gett mig in på något som jag aldrig varit i närheten av. Ett riktigt arbete, med lön och allt.

Tiden gick, och jag började undra var pappa hade tagit vägen. Jag reste mig ur soffan och började gå sakta genom korridoren. Jag tänkte att jag i alla fall skulle se mig om och ta reda på hur stället såg ut. Jag gick med långsamma steg och kikade försiktigt in genom en dörröppning som stod på glent. Det verkade inte vara någon där. Jag puttade lätt till dörren med ena handen och den öppnades långsamt. Det tog inte många sekunder innan jag förstod att detta var stylist-logen. Det fanns klädhängare där det hängde olika utstyrelser och på golvet nedanför låg ett dussintal sneakers. Till vänster om dörren fanns en stor spegel med en ram av lampor. Precis som på film, tänkte jag och ställde mig framför den. Jag puffade till håret och drog upp en puderborste ur väskan.

Samtidigt som jag drog några borstningar över ansiktet hörde jag hur någon klev in i rummet och harklade sig. Jag vände mig hastigt om och mötte blicken av en ung man med ett gult måttband runt halsen. Han såg på mig med ett leende.

- Förlåt. Dörren var öppen, och jag... började jag, men avbröts av den unga mannens vänliga skratt.

- Jag antar att du är den nya tjejen? Min nya kollega? sa han och räckte sin hand mot mig.

- Jag heter Jack, och du? fortsatte han.

- Hej. Sophie, sa jag och skakade Jacks utsträckta hand.

Jag log med hela ansiktet samtidigt som jag skämdes litegrann. Jag kände igen den här mannen, men jag kom inte ihåg varifrån. Plötsligt utbrast Jack något som fick mig att minnas.

-Vänta, det är ju du! Den sjungande tjejen vid Starbucks! sa han och pekade på mig samtidigt som han flinade brett.

Jag kände hur blodet rusade upp och jag blev alldeles varm om ansiktet. Plötsligt mindes jag bilden av mannen med paraplyet och regnjackan, och för ett ögonblick ville jag sjunka genom golvet.

- Har du redan sett dig omkring och så? frågade han sedan och bytte samtalsämne.

Jag skakade på huvudet och berättade att jag bara hade varit i samlingssalen och här i stylistlogen.

- Kom så går vi och spanar in stora scenen, sa Jack och började gå genom korridoren med mig hack i häl.

Vi kom till ett rum som var högt i taket och det stod en hel del musikutrusting, några bord, ett gäng stolar och en papperskorg här. Jack förklarade att det här var “backstage”. Han pekade på det tjocka svarta skynket som delade av rummet och berättade att på andra sidan var förrummet till stora scenen. Där brukade bara dem som skulle upp på scenen vara.

Plötsligt ringde min mobil som låg i fickan, så jag ursäktade mig och svarade. Det var pappa som undrade vart jag hade tagit vägen.

- Jag är vid stora scenen tror jag... eller, bakom den. Jag är med Jack.

- Åh, så du har redan träffat Jack! Trevligt. Du befinner dig alltså i förberedelse-rummet? undrade pappa.

Dumt nog nickade till svar, trots att jag förstod att han inte kunde se det. Sedan tillade han:

- Jag kommer och möter upp dig gumman. Vänta där.

Sedan la han på.

Fem minuter senare stod Jack och pratade i telefon. Jag lyssnade inte på vad de talade om utan istället såg jag mig omkring. Taket var jättehögt, och svag musik hördes från andra sidan skynket. Jag lade märke till ett gäng affischer som hängde på väggen. Det var bilder på en massa olika kändisar, en del mer berömda än andra. Mina tankar avbröts när jag hörde röster närma sig från andra sidan skynket. Jag gick lite närmre för att höra vad de talade om, och plötsligt drogs skynket upp och in kom Justin Bieber tillsammans med hans livvakt Kenny som höll en vattenflaska i handen.

Jag spärrade upp ögonen och såg på Jack som log varmt åt mig. Sedan nickade han mot Justin och jag vände mig om igen. Justin hade fått syn på mig och log brett.

- Säg inte att du är den där nya stylisten!? utbrast han glatt.

Jag såg frågande på honom, men hann inte svara förrän Justin insåg att hans ord hade kommit ut lite fel och rättade snabbt till dem.

- Jag menar, jag förväntade mig någon äldre... Alltså, typ i Jacks ålder. Men det här är ju bättre! Vad heter du?

- Sophie.

Pappa kom in i rummet, från samma skynke som Justin och Kenny just hade kommit in ifrån.

- Tjena Justin. Hur är det? Det var ett tag sedan! sa pappa.

- Michael, hej! Det är bara bra. Hur är det själv? sa Justin.

- Jo, det är bra.

Justin och pappa gjorde ett slags handslag i form av en kram, likaså gjorde pappa och Kenny.

- Så ni har redan hälsat? frågade pappa.

- Va? sa Justin frågande och tittade på pappa.

- Du har väl hälsat på Sophie? Hon är min dotter, svarade pappa och lade armen om mina axlar.

- Justin, du måste gå och förbereda dig inför genrepet, påminde Kenny honom.

Justin log ursäktande.

- Jag måste gå nu, men vi ses, sa han och tittade på mig.

Jag nickade till svars.

- Är du sugen på något gumman? Ska vi gå till sällskapsrummet och ta en macka och lite te kanske?

- Gärna.

När vi kom in i sällskapsrummet blev jag faktiskt lite förvånad. Jag hade inte förväntat att mig ett rum i samma  storlek som vår gamla matsal skulle vara ett sällskapsrum för ungefär 20 personer. Rummet var inrett i en ljus träfärg. Taket var högt och det ekade en aning.

Pappa gick direkt till vattenkokaren och satte på vatten till mitt te och hans kaffe. Jag fortsatte granska rummet. Längst in i rummet var det en liten scen. Jag undrade varför den var där.

- Pappa? Varför är det en scen där? frågade jag och pekade in mot rummet.

- Den används inte så ofta, men ibland när vi har företagsevenemang används den, och ibland till uppträdanden och förläsningar.

Jag nickade intresserat och fick syn på ett uppdukat bord som stod i rummet. Min mage kurrade till och pappa gjorde en gest mot bordet. Jag log stort mot honom och gick sedan fram till bordet och snodde åt mig en ljus fralla. Vi satte oss ner vid ett bord och åt i tystnad.

- Där är du ju! utbrast Jack som just hade kommit innanför dörren. Jag har letat efter dig. Jag tänkte att vi kunde gå igenom veckans schema tillsammans.

- Absolut. Jag ska bara ställa ner det här i diskmaskinen, sa jag och syftade på min tekopp.

Sedan följde jag Jack mot stylist-logen.

- Så, idag ska du utföra ditt första stylinguppdrag. Spännande, eller hur?! sa han med peppande.

Jag skrattade till nervöst, och insåg att det här kunde vara början på min karriär. Det skrämde mig en aning, vilket Jack måste ha uppfattat då hans skämtsamma uttryck plötsligt tonades och han blev allvarlig.

- Var inte orolig. Det kommer att gå alldeles utmärkt. Jag kommer vara med dig hela dagen, så ta det bara lugnt.

Jag log stelt.

- Och du, glöm inte bort att andas gumman.Djupa andetag! sa Jack menande med ett stort leende på läpparna.

Som svar skrattade jag lågt, glad över att Jack hade förmågan att lätta upp stämningen så som han gjorde. Jag förundrade Jack, han var verkligen en lätt person att vara med, vilket gjorde mig mindre nervös.

När vi kom in stylist-logen fick vi syn på Justin där han stod vid klädstängerna - utan tröja.

- Oj, förlåt! sa Jack oberört och fortsätte in i logen.

Jag tappade andan en sekund, men skärpte till mig lika snabbt. Sedan fortsatte jag in i logen, hack i häl med Jack, och tittade generat ner i golvet. Jag sneglade försiktigt på Justin och såg hur ett nöjt leende prydde hans ansikte.