whenlovehitsyou

- Driver du med mig? 15 000 kronor, endast för flygbiljetten?! flämtade hon. Jag har ju inte hunnit fixa något jobb än!
Vi hade planerat den här resan sedan vi satt som fastklistrade framför barnprogrammet "Blue water high". Vi hade förälskat oss i surfarnas annorlunda, men dock så fina dialekt. Jag visste att Miranda alltid hade fascinerats av den australiensiska kusten, men till skillnad från henne så hade jag ett större intresse för kängururna, koalorna och alla deras andra djurarter. Någon stilig austalienare här och var skulle bara vara ett plus i kanten. 
- Jag kanske ska börja jobba på pappas jobb, sa jag snabbt. 
- Men, skulle det inte bli lite konstigtatt ha sin egen pappa som chef? 
- Äsch, jag vet inte. Det är inget bestämt än sa jag och ryckte på axlarna. 
Miranda vände blad i katalogen och fastnade med blicken på ett gäng surfarkillar som posade snyggt på en strand. Hon flämtade högt och såg sedan på mig igen. 
- Du har tur du Sophie. Jag skulle inte direkt tacka nej till en pappa som arbetar inom musikbranchen med massa coola kändisar.
- De är väl precis som alla andra. Visst, de kan ju sin grej, men jag ser inte riktigt vad det är som är så fruktansvärt häftigt med de, sa jag och tog en klunk av mitt nybryggda kaffe. 

EN VECKA SENARE
Jag satte ugnen på 175 grader och började skala potatisen. Jag hade gjort det här så många gånger förr att jag kunde receptet utantill. Jag dukade fram för fyra och tänkte tillbaka på tiden då vi var fem. Skillsmässan hade slagit mig hårt men det var länge sedan nu. Mamma var nyförlovad och hade flyttat tillbaka till hennes hemland Sverige. 
Dörren öppnades hastigt och jag hörde snabba fotsteg som tydde på att pappa var stressad. Som vanligt. Jag visste att han älskade sitt jobb, men det vore skönt om han hade mer tid för familjen någon gång ibland. 
- Hej hjärtat! Hur var din dag? Jag har lite nyheter, sa han samtidigt som han mailade någon. Antagligen jobbet. När jag inte svarade, lyfte han tillslut blicken och såg på mig. 
- Jo, den var väl bra, som vanligt antar jag. Vad då för nyheter? 
- Kommer du ihåg när jag berättade att vår stylist Tracy var gravid? Hon har i allafall sagt upp sig för att få mer tid till sin nya dotter. Så, det finns en ledig tjänst som stylist/assistent för dig. Jag vet att du inte har någon utbildning, men visst tycker du om styling och så? Jag har ju sett hur duktig du är. 
- Ja, jag gillar styling. Men jag vet inte pappa, vad kommer jag att få göra om jag tackar ja till jobbet? 
- Jo, ditt huvudämne, eller vad man ska kalla det, kommer att vara styling. Men du kommer också få assistera ibland. Vi säger att personen i fråga har glömt ett par skor på en fotografering, det kommer då vara ditt ansvar att hämta de. Du kommer även få gå igenom personen i frågas schema varje dag och hålla koll så att det följs. 
Jag nickade till svars. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag tyckte att det här jobbet lät toppen, men i bakhuvudet hörde jag Mirandas röst säga: "Kommer det inte kännas lite konstigt att ha sin egen pappa som chef?". Samtidigt oroade jag mig för att tvingas handskas med en divig kändis som rent ut sagt skulle vara en riktig "pain in the ass". 
- Jag tar det, sa jag innan jag skulle hinna ändra mig. 
Jag älskade styling. Det var min passion i livet. Det här jobbet skulle bara öppna dörrar för mig i min framtida karriär. 
- Vad roligt Sophie! log pappa. Han gick fram till mig och pussade min hjässa. Du vet att jag älskar dig!? 
- Jag älskar dig också pappa, sa jag uppriktigt. 
Pappa tittade stressat på klockan och ursäktade sig från den mysiga familjemiddagen som vi hade planerat att ha. Innan jag hörde hur dörren stängdes, ropade jag till pappa. 
- Du glömmer väl inte att vi ska fira George och Matt på fredag? Vi kanske kan äta på Rathbuns's? De fyller ju ändå 18 år, plus att de är nog ganska trötta på min hemlagade mat vid det här laget. 
- Visst, visst mumlade han frånvarande och drog upp sin Blackberry ur fickan igen innan han stängde dörren efter sig och lämnade huset. 

Efter middagen gick jag upp till mitt rum och öppnade garderobsdörren. Jag plockade fram ett par slitna vita shorts och hoppades att de skulle framhäva min solbränna imorgon då det var skolfotografering. Till det matchade jag en brun långärmad tröja och lite smycken.
Innan jag gick till badrummet för att borsta tänderna, packade jag ner mina skolböcker i min svarta handväska och satte mobilen på laddning. Jag ställde väckarklockan på sju och kom på att jag skulle möta Miranda klockan halv åtta imorgon bitti innan skolfotograferingen.

Det irriterande ljudet av min väckarklocka väckte mig som planerat klockan sju nästa morgon. Jag tassade upp och bländades starkt av ljuset som fyllt rummet. Jag suckade tungt och insåg att jag hade glömt dra ner rullgardinen kvällen innan. Mot min vilja, gick jag över det kalla golvet till badrummet och drog en borste genom mitt mörka hår. Jag hörde George och hans flickvän Emilys röster från nedre våningen, men utöver det var det ganska tyst i huset. Min mobil plingade till från mitt rum och jag tassade tillbaka för att läsa sms:et jag hade fått från Miranda. 

"Ses vi vid hörnet om en kvart? Puss"

Jag slängde ett öga på klockan och knappade in ett svar. 

"Skolfotograferingen börjar om 45. Breakfast on the go? :)"

Det tog inte lång tid innan mobilen plingade till igen. 

"Jag köper med något från Starbucks. Ses snart!"

Tanken på att jag snart skulle träffa Miranda, gjorde mig plötsligt lite piggare. Jag slängde på mig kläderna jag hade lagt fram kvällen innan. Sedan vinkade jag hejdå till George och Emily som satt och åt frukost innan jag skyndade mig ut i solskenet. 
Miranda stod lutad mot stenväggen vid hörnet av Starbucks när jag kom. Hennes ansikte sken upp när hon fick syn på mig. 
- Shit, va snygg man var här då! sa hon och granskade min outfit samtidigt som hon krokade sin arm i min och vi skyndade oss över vägen mot skolbyggnaden.